Har inte kunnat sova alls i natt, kan vara för att jobbet närmar sig och jag är rädd för att jag kommer att gå tillbaka till den dåliga sovvanan, men det får jag inte, min kropp kolapsar och det är inte bra. Dock känns det hemskt då jag inte somnade förrän fem imorse. Låg och tänkte på så mycket, man ska inte dra igång alla tankar precis innan man somnar.

S ringde för ett tag sedan, han ska sova här pga vissa anledningar. Det gör inget för mig, vill finnas för han som han har funnits för mig.

Min morbror fyller år idag också, så vi ska fira han. Sen är släktträffen på lördag, kommer bli kul, förhoppningsvis. Bara jag får vara ifred och inte få för många frågor, då åker jag hem. Vill inte att kvällen ska bli förstörd.

Vet inte varför rubriken blev överklycklig, men eftersom att jag hade en känsla just då jag skulle skriva rubriken och att den i den stunden blev överlycklig så måste jag ju vara det, eller hur? :) Även fast jag inte skrev något som förklarade varför, men huvudsaken känslan är där, behöver ingen förklaring till varför.

Ska gå upp med mitt fika nu :)

pusshej!