Det är mitt humör, ibland är det verkligen toppen och sen är det verkligen skit! Det är aldrig någonstans mittemellan. Antingen är det riktigt skit eller hur bra som helst.
Det värsta är att så här kommer det att vara hela tiden nu, ända tills jag säger stopp. Och när har jag fått nog? När känner jag att jag orkar? När vet jag att det aldrig kommer att bli bättre? När? När? När?
När? Var? Hur? Varför?
Det är bara en massa frågor och absolut noll med svar!
Ganska skitigt ändå!

Känslan nu, jo, jag har fått nog! tom mer än nog, så kanske är det bra nu. Kanske jag kan göra det bättre. För egentligen så sitter allt i vad jag gör, inte i vad andra gör.
Jag själv har makten, varför använder jag den inte?

Nej, jag ska ta tag i det hela. Nu är det över, slut med allt! THE END!

pusshej!