Kunden  Jag har nog haft för mycket fritid idag.
 Det ringde en telefonförsäljare i morse. Han presenterade sig med för- och efternamn och vilket företag han arbetade för. Han ville sälja något telefonabonnemang. Jag sa att jag var upptagen och bad honom ringa upp lite senare. När han lagt på söker jag på hans namn på internet men hittar inget skoj, så jag ringer folkbokföringen istället och tar reda på hans adress och personnummer.

Två timmar senare ringer snubben igen. Det gällde tydligen något specialerbjudande från Tele2. Jag säger att jag tar erbjudandet. Då säger han att han kommer spela in på band ett muntligt avtal. Han börjar med att fråga mitt namn, varvid jag säger mitt namn. 

Sedan ska jag läsa upp mitt personnummer. Då läser jag upp försäljarens personnummer. Det blir lite tyst i luren några sekunder, men snart fortsätter han med avtalet. Till sist ska jag säga min adress och självklart säger jag då försäljarens adress. Det är tyst i luren i 10 sekunder innan *jag* (mannen som pratar med försäljaren) säger "Då kopplar vi in dig så snart vi kan."

Det är helt tyst i 10 sekunder innan försäljaren svarar med "Jag ska inte köpa något abonnemang?" 

Kunden "Kunde du inte sagt det tidigare?" frågar jag. "Onödigt att du slösar min tid så här." Återigen 10 sekunders tystnad och snabba andetag i luren hörs. Sedan hör man bara ett <klick>.
Konstig snubbe.

Nu tillbringar jag resten av dan med att beställa massa saker i hans namn ur dagens reklamhäften som kom i morse.
Hoppas han gillar sin prenumeration på utländska frimärken för endast 99 spänn i månaden.

---

Nån gav mig den här länken. Han ba hahaha.

Jag har varit telefonförsäljare. Jag krängde just Tele2-abonnemang i en dryg månad innan jag sade upp mig. Och jag skall tala om för er precis varför de som gör narr av telefonförsäljare och marknadsundersökare inte alls är särskilt roliga utan bara dumma i huvudet.

Den gängse bilden av en telefonförsäljare är en snajdig snubbe med bakåtkammat hår och ett lismande leende. Hans käft är väloljad och hans bil är fin. Ja, jag kan tala om för er att han finns.

Där jag jobbade fanns det två såna grabbar, båda arbetarklasskillar som pratade lite för fort på lite för bred dialekt och som flackade lite för mycket med blicken. Som rökte en cigg på under minuten, med djupa andetag, innan de skyndade tillbaka in för att hinna övertala ytterligare några svenssons att gå över till Tele2 - Jamen Christer, om du inte är nöjd så kan du bara säga upp avtalet vettu... Hahahaha, ja precis - för att hinna tjäna ytterligare några spänn innan de packade ihop för dagen.

Telefonförsäljare och marknadsundersökare jobbar på ackord. De är den nya tidens fabriksarbetare.
De flesta är inte den där slemmige typen som ni ser framför er. De är folk som är körda på arbetsmarknaden. Ensamstående underklassmorsor. Socfall. Ungdomar.

Många av dem kommer aldrig ens upp i minimilön fastän de jobbar fyrtio timmar i veckan som behovsanställda som det så fint heter.

Det är en oerhörd omsättning på folk på såna där ställen.

Ingen höjde på ögonbrynen när jag inte pallade fler Tele2-abonnemang utan sade upp mig, och när jag jobbade som marknadsundersökare kom jag och gick lite som jag ville. Ibland hade jag nåt bättre för mig och då sade jag bara till veckan innan att nej, jag kan inte jobba nästa vecka. Lika ofta hände det att de sade att nej, det finns inget jobb nästa vecka, tyvärr, vi ringer väl sedan nån gång.

Folk som jobbar med att sälja saker eller intervjua folk på telefon är helt värdelösa.
Man är utbytbar, bokstavligen ett nummer. På Hermelin var jag nummer 420, och när jag ringde för att höra mig för om det fanns några arbetspass måste jag alltid uppge det numret för att de skulle veta vem jag var.
Jag var ett ingenting.

När jag ringde högsta hönset och bad om några dagars förskott på lönen för att jag var luspank och det var kris så sade hon mig att det ju inte gick, för tänk på alla andra, då skulle ju de också vilja ha sin lön tidigare. Och tänk så glad du kommer bli när du väl får din lön, lilla gumman.

Jag hade jobbat där i tre år då, till och från. Ändå var jag en anonym idiot från golvet för henne när jag ringde och störde. En 420.

Ja, det låter ju snyftigt värre det här. Men jag kan tala om att det värsta inte alls är att vara osynlig och betydelselös eller att ständigt vara stressad för att man inte tjänar tillräckligt mycket pengar.
Det värsta är det hån och förakt som fullkomligt väller ut ur luren.

Ni slipper stå öga mot öga med oss. Och ni har lärt er att det är okej, till och med lite roligt, att dryga sig mot oss. Det är den nya folksporten, och det finns inget försvar för det.

Jag vet att ni är fullständigt på det klara med vad ni gör. Ni vet att ni spottar och sparkar på nån som ligger.
För skulle ni våga ta ut er patetiska illvilja och ilska på nån som ni såg som en jämlike? Jag tror knappast det.

Visst kan jag förstå att folk retar sig jävligt mycket på att de aldrig får vara ifred nånstans. Att reklam och kommers tar över varje liten yta. Jag till och med sympatiserar med det. Men ni skjuter den underbetalda budbäraren.
Det är så enkelt att bara säga nej tack, vänligt, och sedan lägga på om stackarn i andra änden envisas.

Arbeit macht frei.

Här har ni länken till den person som skrivit detta inlägg.

---

Det var så otroligt bra skrivet och ÄNTLIGEN någon som verkligen kan förklara hur illa det är. Tackar Hanna för att hon länkade mig den.