hur ofantligt less jag är, så less att jag knappt orkar skriva. Så less att jag skulle göra den mest gladaste personen i världen (vilket borde vara jag men som jag aldrig kommer att bli) less, arg och ledsen. Jag är så less på att vissa vägar alltid möts och att det aldrig någonsin, någonsin, kommer finnas något att göra åt det. Jag är less på att allt stoppar mig från att göra det jag vill göra eftersom att jag tror att det kommer finnas något bättre i slutet av tunneln, att jag kommer få se ljuset. Jag är less på att jag hela tiden ska fortsätta lura mig själv även fast jag vet(a) vad sanningen(!) är.

Jag är less på att jag tycks få hintar hela tiden, att jag får tecken som visar mig en annan väg än den jag är på väg att vandra. Jag är less på att alltid få vänta då det är min tur, att min tid aldrig kommer och att det enda jag ser är den långa väntlistan som bara blir längre utan att jag kan påverka något. Jag är less på att aldrig få som jag vill när jag kämpar hårdare än någon annan någonsin kan göra för någonting. Jag är less på att man kan bli förd bakom ljuset hur länge som helst och att de sedan kan gå ostraffad därifrån när de egentligen borde ha fått en dom som är värre än dödens död och att de borde känna en sådan smärta som väger upp det jag känner! Jag är less på att de aldrig kommer(!) känna den känslan!

Jag ska sluta skriva eftersom att jag bara är less! Som sagt, skulle nog kunna få den gladaste människa på jorden att bli less och det vill jag ju inte, därför varnade jag er innan ni läste, det tyckte jag var snällt ändå, för jag är faktiskt en snäll person i vanliga fall så bli inte rädd.

blabla! Drar till något hörn och funderar ett tag, det krävs att jag funderar riktigt noga på detta! hej!