Gäspar som en galning. Det är dötråkigt på jobbet, väntar på ett besked som aldrig verkar komma. Jisses, denna dag är värre än alla måndagar som jag har upplevt, tillsammans!.

Sitter och drömmer mig bort till nya tider, annan miljö, spännande och nya grejer. Men det tar ett tag tills dess.

Åh, det är det mest sjukaste känslan, det känns som att hela kroppen sover. Vänsterarmen måste anstränga sig skitmycket, det känns så konstigt :S nej, huvva.

---

Såg ju som sagt monsters vs Aliens igår och det handlar i princip om en tjej som heter Susan.  Som hon kände i filmen, precis så är det jag känner nu.
På sitt bröllop så blir hon träffad av en meteorit som gör att hon växer, snabbt. Så hon blir passar inte längre in i familjen som är vanlig storlek och får till slut vänner som är monster de också.

Hon kämpar i filmen för att bli normal tills hon inser att hon inte kommer att bli det och att hon inte blir accepterad. Nu har inte just det något med sammanhanget att göra men, i slutet så går hon själv, ensam i mörkret och sätter sig på ett besinstationstak och inser att hon är helt själv, vilsen och totalt förvirrad. Ungefär så känner jag mig!'

Svårt att förklara iaf, men då jag såg scenen och har sett hela filmen så kände jag igen mig direkt.

blabla, hej!