Det dagliga problemet som telefonförsäljare. Jag vet att jag har tagit upp det tidigare och det känns så relevant att jag måste ta upp det igen.

Det är lågkonjuktur, det innebär för de som inte vet, det är dåligt med jobb. Jag bor i ett litet samhälle, här finns det verkligen 0 jobb. När jag fick detta erbjudande visste jag att det skulle vara tufft, för helt ärligt så har jag varit jävligt otrevlig mot telefonförsäljare själv. Tills jag blev satt på andra sidan luren!

Jag har ett jobb, jag får ut en lön varje månad och det är jag väldigt glad över, kan tom säga att jag är stolt över det. Jag känner ett väldigt stort antal personer bara i min omkrets som inte har något jobb, som går dagar in och dagarna ut och gör absolut ingenting och får ingen lön varje månad. Som jag får!

Sen kommer man till folk som bara är så otrevlig så det finns inte, som svär över en, förbannar en, be en dra åt helvete och gå och dö! Och jag skojar inte, det är så illa! Vilken människa i världen skulle uppskatta något sådant? Okej, jag har inte världens bästa jobb, men som sagt, man kan sköta jobbet som telefonförsäljare på två olika vis, man kan vara trevlig och inte pracka och man kan pracka och tvinga folk och vara allmänt jobbig. Jag går alltid efter det första exemplet, jag prackar ALDRIG! Säger de nej så hälsar jag dem en trevlig dag sedan lägger jag på. Punkt slut.

Nyss fick jag prata med en äldre man som skrek att han bokstavligt talat var arg på mig, han svor och var så otrevlig att jag sa sanningen, på ett trevligt vis, precis som alltid, även fast jag så gärna vill be dem dra åt helvete tillbaka.
- Det är lågkonjuktur, alla vill ha jobb, även jag.

Jag blir så ledsen och i och med att jag blir det så vet jag med all säkerhet att detta inte är jobbet för mig. Att det kommer bli tufft att jobba som detta i en längre tid. Det är skillnad att jobba i ett serviceminded jobb där man ibland, ganska ofta kan få lite cred för det man gör men att varje dag, minst 10 gånger per dag få ren och skär skit, för att jag har jobb och försöker hålla mig flytandes i denna värld och verklighet, är fan inte lätt!

Efter min "karriär" som telefonförsäljare så tänker jag inte ta alla erbjudanden jag får från andra telefonförsäljare erbjuder, det har jag inte sagt att man ska eller borde. Men jag tänker åtminstone vara trevlig mot de osäkra och oftast unga människorna som sitter i andra sidan luren, försöka få dem att känna den där glada känslan inom sig som jag vet att jag känner de få gånger som man få prata med någon trevlig även fast de inte är ett dugg intresserade och tackar nej!

Man måste tänka längre än näsan räcker, förstå hur många det är som sitter och mår som jag mår just nu, endast för att kunna skrapa ihop till hyran och mat. Jag är verkligen hur tacksam som helst över att jag fortfarande bor hemma och har föräldrar som bryr sig och har ett rum åt mig hemma. Jag betalar ingenting och de låter mig spara de pengar jag vill för eventuella framtisplaner. För jag antar att folk skulle kunna kommentera så som; Men säg upp dig då?
Så lätt är det inte. Att man ska vara tvungen att må så här för att få en lön.

Jag hoppas att han jag nyss pratat med tänkte till och fick dåligt samvete, för det är inte mänsligt att göra som han gjorde nyss. Nu vill jag ha en middag och rast. För pepp, det kan jag inte säga att jag är nu!